Det här är inte en ny idé — det är en daglig praktik som vuxit fram under flera års eget arbete med att bli hel, destillerad till sex delar. Ingen del är viktigare än de andra; poängen är att hålla alla sex öppna och medvetna, snarare än att låta något sjunka undan.

1. Kroppen

Sömn, mat, rörelse. Kroppen talar genom obehag och lust — se Kompassen. Sjukdom och smärta är inte fiender att tysta ner, utan signaler att lyssna på.

Ta reda på hur många timmar du faktiskt behöver sova — låt kroppen själv styra under en ledig period, gå och lägg dig när den är trött, gå upp när den vaknar. Cirka åtta timmar är en rimlig riktlinje. Urinen bör vara ljust gul — ett tecken på att kroppen får den vätska den behöver. Avföringen bör vara mjuk och lätt; är den inte det behöver födan mer fiber, och en promenad hjälper tarmen arbeta. Avföring är inte skräp — det är näring för jord och växter, en del av samma kretslopp som allt annat i Helheten.

2. Själen

Känslor och tankar, nedskrivna snarare än förträngda. Fråga varje dag: hur mår jag, vad känner jag, vad tänker jag — utan att döma svaret. Vilka handlingar en människa utför varje dag påverkar hennes känslor, kropp och tankar — och vilka känslor och tankar hon har påverkar i sin tur hennes handlingar. Blir det sambandet tydligt kommer man effektivare till frid.

3. Anden

Rörelse, dans, meditation, drömmar. Anden är liv (se Anden är liv) — det som håller dig levande snarare än bara fungerande. Drömmar tas på allvar som ett språk, inte som brus.

Meditation behöver inte ske i lotusställning — liggande i sängen eller sittande i en stol duger lika bra. Det handlar om att lyssna troget och länge till hur kroppen känns och vad som tänks i vila.

Näring gäller inte bara maten. Alla sinnen behöver ”ekologisk” näring av hög kvalitet — även det du lyssnar på och ser. Ett sinne som bara matas med mjukt, lättsmält innehåll (passiv underhållning, processade bilder) blir lika passivt som en kropp matad med processad mat. Låt synen och hörseln få arbeta med det de möter, inte bara ta emot.

4. Namnge konflikten

Lidande är sällan slumpmässigt. Bakom obehag finns nästan alltid en olöst konflikt — med sig själv, med någon annan, eller med det förflutna. Att sätta ord på konflikten är första steget mot att lösa den.

Sträva efter att släcka självskapade behov, som missbruk. Missbruk är ofta en motvikt till ett plågsamt och svårt liv, inte bara en dålig vana — och för att förändras krävs arbete på båda sidor av den vågen: både med själva beteendet och med det svåra det kompenserar för.

5. Kvällsritualen

Avsluta dagen medvetet: förlåt dig själv och andra för det som hänt, och låt kroppen och sinnet komma till ro inför sömnen. En daglig ”själslig dusch” snarare än att bära med sig dagens skräp in i natten.

6. Gemenskap

Relationer är en egen, uttalad del av helheten — inte ett tillägg till den. Att öva ensam tar dig bara halvvägs. Medvetandegör målen i all gemenskap ni delar, vare sig det handlar om att bara ha det trevligt tillsammans eller att skapa något konkret.

En regel som gäller alla sex

Tillfredsställ inget behov innan det faktiskt känns — hunger, trötthet, törst. Låt kompassen tala innan du svarar på den, snarare än att mätta i förebyggande syfte.

Varför sex delar, inte en lista att bocka av

De sex hänger ihop. Kroppen som mår dåligt påverkar själen; en olöst konflikt stör sömnen; anden som får för lite plats gör kroppen rastlös. Praktiken är inte att bli perfekt på alla sex, utan att hålla dem alla i sikte — som pusslet, aldrig helt färdigt, alltid värt att lägga en bit till.

← Tillbaka till Teologisk grund