Skrivet 2020, från arkivet — innan Helhetskyrkan fanns som tanke.
Varför har inte föreningen av yin och yang ett namn? Varför tilltalas helheten som yin och yang? Varför tilltalas världen som fadern, sonen och den heliga anden? Varför ser vi inte helheten? Som om vi inte kan tilltala världen utan att namnge dess delar. Titta, där kommer armar, ben, huvud och bål!
Allt är en helhet. Upplever jag inte det på morgonen så är det min skyldighet att se till att den gör det. Vaknar jag på morgonen och säger: Titta, där kommer armar, ben, huvud och bål”. Har jag en del arbeta att göra till Solen går ner. Kan jag säga Jag om mig själv, istället för huvud, bål, armar och ben, kan jag säga något om världen som inte är planeter, stjärnor och galaxer.
Kan jag säga något istället för jag och världen? Vi? Helheten? Precis som i tangon, när jag blir Ett med min partner. Ett annat tillstånd. Ett mer tidlöst och rumlöst tillstånd. Att vakna och slitas sönder av tankar om att jag måste, att jag borde, av drömmar, känslor och tankar, av lidande, obehagliga ljud, skyldigheter, andras lidande och behov. Krig, mord, motstånd…
Kan jag vakna på morgonen som om jag smälta samman med allt? Bara vara i ett mer tidlöst och rumlöst tillstånd. Och sedan låta mig delas av allt ohelat i tillvaron.
